Ending "Murder, my dear!"

Sonia picks up the phone. 

-Hello? 

It was Jarvis. He was desperately asking to talk to Fletcher, who immediately took the phone and politely talked to the detective inspector. But when Jarvis told him that he really needed him to come to the station he was suddenly acting suspiciously, but agreed they would meet at the police station in 30 minutes. Once he got there they took him to hearing, and asked him once again to tell them what he think he saw. You could clearly see he was sweating now and was acting really nervously. This time he changed his story, and suddenly said it was possible he could have seen wrong when the incident happened. The policemen was suspicious against Fletcher, but they didn't have evidence enough to arrest him, so they had to let him go, at least for now. They never saw any more of Fletcher, and started thinking maybe it wasn’t him after all.

They had to close the case the next month since they didn’t find anything at all that could help the investigation. The Detective Inspector got fired six months later after he failed to solve two other cases of murder. Two people got murdered under the same circumstances as the earlier case. Two years later Jarvis decided to flee far from the place where people hated him for being ‘such a bad cop’. He moved to Bahamas, where no one knew his past and he could start all over again. He opened a small grocery shop for a living, just enough so he could afford the small flat he hired. One day, he walked to the bar by the beach to have a drink. But as he seated he realized something was familiar. The man who stood there, in the bar. It was Fletcher. He just stood there, and watched Jarvis with a grin on his face.

-It was you all along, wasn't it? said Jarvis.

-Of course it was. Sorry for ruining your job by the way, said Fletcher and served him his drink.

Hur vet vi vilken gas vi har?

Syre: vi fyller e-kolven med syre, sedan tänder vi eld på en trästicka. Vi blåser ut lågan så att den glöder och sticker ner den i e-kolven.

Slutsats: en glödande sticka börjar brinna av syrgas

Koldioxid: vi blåser i ca 2 min med ett sugrör ner i kalkvatten. 

Slutsats: När vi blåste ner koldioxid, CO2 så blev kalkvattnet grumligt. Fast kalk löstes ut och blev grumligheten.

Vätgas: H2; ta ett provrör och fyll ca 2cm med saltsyra och lägg i en magnesiumbit. När du inte kan hålla tillbaka locket längre, håll en tänd tändsticka i/ovanför provröret

Separationsmetoder

Separationsmetoder = dela upp blandningar

Sedimentation = används vid slamningar. Partiklarna sjunker till botten.

Dekantera = häller av vätskan så att det som sjunkit inte följer med.

Extraktion - vatten används som lösningsmedel för att lösa ut kaffesmak och färg.

Filtrering - används för att skilja kaffesumpen från vätskan.

Indunstning: låter vätskan i en lösning avdunsta så det fasta ämnet finns kvar.

Joner: atomer som har olika många protoner och elektroner, och blir då positivt eller negativt laddad beroende på vad det finns fler av.

Aktivt kol: poröst(ihåligt) kol som suger åt sig farliga ämnen.

Destillation: man har två ämnen med olika kokpunkt och låter det ena kokar upp och åker uppåt och sedan kommer till en kylare så att det kondenserar igen och då kommer endast ett av ämnena ut.

Hur löser man ett ämne (en sockerbit) så snabbt sin möjligt?

23/9 

Uppgift/syfte: att ta reda på vilken metod som är effektivast för att lösa en sockerbit i vatten. En målsättning för min egen del är att jag vill tänka på allt i förhand i planeringen så att det går supersmidigt när jag väl ska utföra arbetet. Det här är eftersom jag vid en tidigare laboration glömde något moment vilket ledde till att jag var tvungen att ändra det under laborationens gång, även om det var ganska enkelt att ändra på. Jag kommer att lära mig att laborera effektivare utifrån egna förutsättningar och egen planering, vilket även är ett syfte till att vi gör den här planeringen av laborationen/laborationen.

Hypotes:

Jag tror att det varma vattnet kommer att lösa sockerbiten lite snabbare än det kalla. Jag tror det eftersom om vattnet är varmt rör sig molekylerna mycket snabbare, vilket leder till att de stöter mot sockerbiten snabbare/hårdare vilket i sin tur leder till att de särar på sockermolekylerna effektivare och snabbare. Jag tror även att det kommer gå snabbare om man mosar sockerbiten eftersom då har redan sockermolekylerna delat på sig en del, vilket helt enkelt leder till att det inte är riktigt lika många sockermolekyler att sära på, då tror jag det kommer gå lite snabbare att lösa upp den. Jag vet faktiskt inte om jag tror att det går snabbare när man rör vattnet som sockerbiten ligger i. Det kanske blir en liten skillnad, eftersom om man rör vattnet kan det kanske sätta igång molekylerna så att de stöter emot sockermolekylerna hårdare/snabbare. Dessutom, när sockret redan är delvis upplöst kanske man “slår emot” sockermolekyler som sitter ihop med glasstaven, och då särar på dem snabbare än om man hade låtit det vara. Den allra effektivaste metoden tror jag dock är när man mosar sockerbiten eftersom sockret då redan är en liten bit på vägen till upplöst.

Materiel:

2 st stora glasbägare

4 sockerbitar (sackaros, C12H22O11)

1 glasstav 

vattenkokare

1 mortel

Utförande:

1 häll upp 150ml kallt vatten i två glasbägare.

2 lägg en sockerbit i vardera glasbägare, låt den ena bägaren stå stilla och rör om med en glasstav i den andra.

3 Vänta i ca 5minuter och anteckna resultatet på hur vardera vätska ser ut.

4 häll ur sockerlösningen i vasken och skölj ur bägarna så att de är rena.

5 häll upp 150ml kallt vatten i bägarna.

6 lägg i båda sockerbitarna men mortla först den ena. Vänta därefter i ca 5 minuter och anteckna resultat.

7. Häll ur vätskan i vasken och skölj ur bägarna så att de är rena.

8 koka 150ml vatten i en vattenkokare, häll upp i den ena bägaren och fyll den andra med 150ml kallt vatten.

9 vänta i ca 5 minuter och anteckna resultatet, hur mycket sockerbitarna löst sig.

10. Häll ut vätskan och skölj ur bägarna, morteln (och glasstaven) så de är rena och lägg på tork.

11 Jämför de olika resultaten och se vilka metoder som var bäst och löste upp sockret snabbast och långsammast.

Resultat:

Metod

resultat efter 5 min

kallt vatten

delvis upplöst, små sockerkristaller kvar på botten av bägaren.

kallt vatten - rör om 

helt upplöst, efter ca 3 min

varmt vatten

helt upplöst, efter ca 4 min

mosad sockerbit (kallt vatten)

delvis upplöst, små sockerkristaller kvar på botten av bägaren.

Slutsats:

Min hypotes stämde till största delen, jag hade rätt i att sockerbiten(C12H22O11) löste sig snabbare i varmt än kallt vatten och att det löste sig snabbare om man rörde om i glaset. Dock stämde min hypotes inte helt och hållet då jag trodde att det knappt skulle vara någon skillnad om man rörde eller inte, men där var skillnaden faktiskt väldigt stor. Den allra effektivaste metoden var inte heller att mosa sockerbiten, utan det var egentligen ingen skillnad om man mosade sockerbiten eller inte, isåfall bara ytterst lite. Den effektivaste metoden var att röra om med glasstaven i vattnet. Anledningen till att det varma vattnet löste sockerbiten snabbare än det kalla är att molekylerna i det varma vattnet rör sig snabbare. Alltså, när vatten löser ett ämne händer det genom att vattenmolekylerna(H2O) krockar med ämnet och på så sätt särar på molekylerna tills det till slut är utspridda molekyler som löst sig med vattnet. Men om man har varmt vatten går den här processen effektivare eftersom vattenmolekylerna då rör sig mycket snabbare, vilket leder till att de stöter emot sockermolekylerna snabbare och hårdare, och då löser sig helt enkelt sockerbiten snabbare. När man rör om i vattnet går det även snabbare eftersom man då får fart på vattenmolekylerna och får en liknande effekt som det varma vattnet. Dessutom hjälper ju själva glasstaven till att dela på sockermolekylerna när man rör runt i glaset. Jag hade fel i min hypotes att det går lite snabbare för en mosad sockerbit att lösa sig i vattnet då den redan är delvist upplöst, men det blev ingen skillnad, den löste sig i princip inte alls snabbare. Det var det ju mycket mindre skillnad än jag förmodade i min hypotes. Det här experimentet kan man ha nytta av om man dricker te eller kaffe med socker, då man då vet att det effektivaste sättet att lösa sockerbiten är att ha varmt vatten och/eller röra om i koppen. Något jag skulle vilja utveckla till nästa gång jag gör den här laborationen är att vara noggrannare med att ha koll på vilket glas jag använde vilken metod i efterhand, då jag först hade svårt att urskilja och blandade ihop två av glasen. Det här kan jag förebygga genom att skriva på en lapp eller liknande vilket glas jag använde vilken metod på. Annars är jag generellt sätt väldigt nöjd med laborationen då jag anser att det var en enkel planering jag gjorde som var enkel att följa, vilket ledde till att laborationen gick effektivt och smidigt utan massor av problem på vägen. 

Felkällor: Den enda felkälla jag kan komma på är att jag inte lagt i sockerbitarna exakt samtidigt, utan med en halv sekunds mellanrum eller liknande. Dock är jag ganska säker på att det inte påverkar min laboration så att jag fått fel resultat då det ändå var tydlig skillnad mellan de olika metoderna för att lösa sockret, jag gör bedömningen att det inte är något som kunde ändras på en halv sekund. Men det är något som ganska lätt hade kunnat hända. Det är även möjligt att temperaturen på vattnet kan ha skiljt sig ytterst lite, men jag tror inte heller det har påverkat resultatet direkt. Det tror jag eftersom jag var noggrann med att ta alla metoder med kallt vatten först och det varma sist, så att bägaren inte skulle vara varm när jag använde en metod då vattnet skulle vara kallt.