Lösningsförmåga

 Uppgift: när löser sig kaliumpermanganat (KMnO4) snabbast i varmt eller kallt vatten? Hur ser det ut när det löser sig?

Syfte: att förstå hur temperatur påverkar andra ämnen och hur de löser sig med varandra, att laborera och skriva rapporter.

Hypotes: jag tror att det kommer att lösa sig snabbare i varmt vatten, eftersom då rör sig vattenmolekylerna snabbare och krockar in i kaliumpermanganatatomerna och separerar då atomerna där snabbare, så att det snabbare löser sig. Dessutom har jag gjort detta med en liknande princip, med en sockerbit, och då har jag ju redan lite extra förkunskap. Jag tror att det kommer att bli färgglatt när det löser sig eftersom jag tror att det sker en kemisk reaktion med vattnet så att det får den här effekten.

Material: två bägare, varmt och kallt vatten, kaliumpermanganat, pappersform, vattenkokare, sked

Utförande: fyll två bägare med 150ml vatten, den ena med varmt och den andra med kallt vatten. Lägg sedan i några kaliumpermanganatkristaller i vardera bägare. Titta vad som händer och var kristallerna snabbast löste upp sig.

Resultat: kaliumpermanganatet i varmt vatten löste sig snabbare än i kallt vatten.

Slutsats: kristallerna löser sig snabbare i varmt vatten, eftersom där rör sig vattenmolekylerna sig snabbare, och då påverkar de kristallerna att lösa sig snabbare genom att knuffa isär atomerna i kaliumpermanganatet vilket leder till att de då löses upp snabbare. När man hällde i kristallerna blir det som en virvel upp i vattnet, vilket man tydligt ser i varmvattnet. Egentligen kan man säga att samma sak sker med det kalla vattnet, att molekylerna i vattnet knuffar isär kristallatomerna, bara att hela processen sker långsammare, eftersom vattenmolekylerna inte rör sig lika snabbt. Min hypotes stämde gällande var kristallerna snabbast löses upp, och jag hade även rätt i att det blev färgglatt när man löste upp kaliumpermanganatet i vattnet.

Felkällor: när vi senare rörde om lite i bägarna, så kan det vara möjligt att det blandades lite mer i den ena än den andra bägaren, vilket kan ha påverkat resultat på det sättet att det hjälper till att lösa upp kristallerna.

Vad händer med vikten?

Frågeställning/vad vill jag ta reda på? Vad händer när man löser en brustablett o vatten? Är vikten lika med vattnets + tablettens vikt eller är det mer eller mindre?

Syfte: att förstå att vikten ibland kan förändras i kemiska reaktioner alltså i det här fallet att ett litet antal molekyler kan försvinna ut i luften vid kemiska reaktioner, och att kunna laborera och dokumentera

Hypotes: jag tror att blandningen kommer att väga mer, eftersom tabletten innehåller stärkelse, vilket är molekyler som är uppbyggda i grenar. Det leder till att grenarna hakar fast i varandra och luft finns emellan atomerna, vilket leder till att det kommer väga mer än vattnets + tablettens vikt tilsammans.

Material: glasbägare, mätcylinder, vatten, brustablett, våg

Genomförande: jag fyller en bägare med 100ml vatten och en brustablett och väger det. Sedan lägger jag i brustabletter i vattnet och väntar tills tabletten lösts upp helt. sedan väger jag lösningen igen och jämför vikten.

Resultat: vikten minskade när jag löste tabletten i vattnet från 182.06g till 181.69g. 

Slutsats: brustabletten innehåller kolsyra, vilket är koldioxid. När man löser tabletten i vattnet så stiger koldioxidmolekylerna uppåt och bildar bubblor, vilket är det man ser när det bubblar. När koldioxiden stiger uppåt så åker de sen ut i luften när de nått ytan och brustit, vilket ju är atomer som lämnar lösningen, alltså minskar antalet atomer, vilket gör att vikten minskar. 

När rostar det mest?

Vi tar tre bägare, den ena innehåller vatten, den andra vatten + saltsyra och i den tredje vatten + salt.

Vi putsar spikarna så de glänser och lägger en i varje bägare. Vilka kommer rosta mest?

Hypotes:

Jag tror att spiken som ligger i vatten + saltsyra kommer att rosta mest. Jag tror det eftersom jag tror att syran reagerar med järnet och bildar en kemisk reaktion, vilket leder till att det börjar rosta. Dessutom är syror väldigt "starka", till exempel kan surt regn ta sönder saker, bland annat sandstensstatyer i Grekland. Dessutom vet jag redan att surt regn reagerar med järn och gör att det börjar rosta. Alltså, syran och järnet bildar en kemisk reaktion som skapar rost.

Material: tre bägare, vatten, saltsyra, salt och tre spikar.

Utförande: putsa tre spikar tills det översta lagret av järn skrapats bort. Fyll sedan tre bägare med vatten, vatten + saltsyra och vatten + salt. Vänta några dagar och se sedan vilken spik som rostat mest.

Resultat:

Syfte: vi använder ju järn väldigt mycket till många olika saker, och det finns problem med att det rostar. Vi behöver då veta vilka ämnen som påverkar hur snabbt och hur mycket det rostar.

Slutsats: bägaren med salt och vatten rostade mest, sedan bägaren med bara vatten och till sist vatten och syra. När salt löses upp i vatten delas saltet upp och bildar laddade atomer, joner. De hjälper till med järnets reaktion med syre, och det är därför det går snabbare. Saltsyran fräter sönder spiken, men detta gör att järnatomerna inte särskilt lätt reagerar med syret, alltså är det "svårare", det bildas inte lika mycket rost. Min hypotes stämde inte, jag trodde att vatten + saltsyra skulle rosta mest, eftersom surt regn bildar rost. Däremot tänkte jag på att järn i havet rostar, med trodde fortfarande att syran skulle rosta mest.

Felkällor: vi bytte nu ut spiken som var i saltsyra, eftersom den inte rostade någonting alls, vilket förvånade oss. Spiken var inte likadan som de andra, därför kan det ha påverkat hur syran reagerade med järnet och skapar rost.